Nej, nu är det bestämt..
Some people are gay. Get over it !
Sitter med datorn i knäet ute på trappan och funderar över varför vi har dagar i skolan, då den blir inställd p.g.a "snöoväder" men den ställs aldrig in när det är kanonväder! Som idag, har man suttit och stirrat ut genom fönstret hela dagen och bara lääängtat ut, och när man väl slutar, vad har då hänt? MOLN såklart! Ge mig ledigt för sol och låt mig gå i skolan vid regn och annat dåligt väder!
Jag sitter här på min lilla trappa och funderar på hur många som just i den här stunden kommer ut som homosexuella. Och varför vi kallar det för att "komma ut". Man är väl samma person innan som efter? bara det att man kanske har en partner med samma kön. Men redan innan man kom ut haar man ju gillat personer av samma kön. För mig finns inte ens homosexualitet. för mig är vi alla människor, som älskar! Sen vilka vi älskar, det spelar ingen roll för mig, så länge vi vågar och vill älska!
Egentligen borde alla människor vara bisexuella, för om det verkligen är som vi säger, att det är personen i sig man bli kär i och inte könet, så skulle lika lätt en hetrosexuell, som haft förhållande med folk av andra könet skulle kunna finna en av samma kön och bli kär, lika mkt som en homosexuell, skulle kunna hitta en av motsatt kön och bli kär.. Eller?
Jag tror jag har hakat upp mig på "gay"-frågan. Jag antar att jag bara är så liberal när det gäller kärlek att jag inte ens ser vart problemet i att gifta sig med den man älskar ligger. Egentligen så ser jag bara ett problem i det hela och det är att vi inte redan skrivit en lag som tillåter samkönatäktenskap, så snälla, ta och få det gjort innan sommaren! Nu har vi väntat tillräckligt länge!!
Värt att tänka på..
jaha, här var det torrt..
Har de senaste dagarna hängt upp mig på frågan om homosexualitet, och kan inte i min vildaste fantasi förstå hur man kan vara motståndare till kärlek!
Vad spelar det för roll sålänge man älskar varandra?
Jag har som många andra också, facebook och där är jag med i en klubb som handlar om att om du är emot gayäktenskap, så gift dig inte med en likkönad och håll snatran (haha, i mildare ord) Jag menar, vem bestämde vilka som skulle få gifta sig och vilka som inte skulle få?
och varför skulle inte ett homosexuelltpar få adoptera barn? Om jag vore ett barn på barnhem, som sitter där ensamt och längtar efter föräldrar som älskar mig, skulle jag då bli ledsen om jag fick två pappor? Nej, tänkte väl det.
Nu kommer det säkert någon klok och säger "Men tänk på barnen, de kommer bli mobbade" Ja, det må så vara, men vems fel är det isåfall?? Vårat såklart, för vi uppfostrar våra barn att tycka att det är fel! Men tänk om vi istället lärde våra barn att det handlar om att älska sina barn och låta dem få växa upp istället för att envisas med att man måste ha en MAMMA och en PAPPA. Jag kännner jättemånga homosexuella som skulle bli utmärkta föräldrar!
Somliga säger att homosexualitet är emot vad Gud hade för planer för oss människor. Jag tror inte att det är så, jag tror Gud försöker visa oss att han vill ha en värld utav kärlek, sen hur den fastställs det spelar mindre roll.. Att vi blir testade om vi verkligen kan tolerera människor som inte är som vi själva. För vilka är vi att döma?
Nu längtar jag efter brunbrända ben och drinkar på stranden i Los angeles.. Och på att mitt hår ska återfå sin fina blonda färg, för just nu är det KATASTROF! (Ojoj.. det börjar urarta och bli en bimboblogg.. jag tar genast tillbaka det där med håret.. fast å andra sidan, det ser ju hemskt ut)
Ha en bra helg!
tänk om...
Inatt hade jag samma mardröm som jag haft några nätter nu. Jag drömmer att jag får ett besked om att jag har en allvarlig skada som gör att jag inom en snar framtid kommer bli rullstolsbunden. Men det är inte beskedet om att jag måste sitta i rullstol resten av mitt liv som gör mig skitskraj, utan tanken på att jag aldrig kommer kunna flytta ifrån allt det här, jag är fast..Att ryktet sprider sig om min sjukdom, att folk behandlar mig som om jag var smittad med pesten och måste spendera all min lediga tid med att köra min rullstol upp o ner för storgatan. Jag vaknar av att mamma kommer och väcker mig efter att jag skrikit högt, hon håller mig i sin famn och säger att det ordnar sig stumpan, du kommer kunna flytta..
Det är ett år och tre månader kvar tills jag tar studenten, ett år och tre månader kvar.. innan, ja, innan jag är fri! Jag kan inte ens föreställa mig känslan av att åka härifrån förgott!
Nu är det påsklov, snön håller på att töa bort, och snart kommer turister börja strömma in för att gå på konstrunda, hålan livas upp för några timmar, och man njuter av varje liten microsekund...
Vad gjorde vi för fel?
Inledningsvis en liten kommentar till Emmas kommentar, ja, jag är ledsen Emma, men det här är vårat öde, jag vet inte vad vi gjort för att förtjäna det här. Antagligen för att vi ska uppskatta flytten vi kommer göra ännu mer!
Vaknade imorse och kände att det skulle bli en bra dag, gick fram o rullade upp rullgardinen och ser till min förskräckelse SNÖ, vit äcklig snö. Jag började gråta, nu var ju sommaren nära, så vänder vädret och det kommer snö. Och som om inte snön i sig är illa nog så ska skolan tvunget få hela skolan att samlas på baksidan av skolan för en kollektiv kram, då de sätter igång brandvarnaren för en liten övning. Ja, så imorgon kommer antagligen halva skolan stanna hemma p.g.a lunginflammation. Man fick springa ut på en trappa som är i bakre delen av skolan, de var köbildning, hade det brunnit på riktigt hade nog många av oss inte klarat oss med livet i behåll och jag tackar högre makter för att jag inte bestämde mig för att ta stilettklackar idag, för det säger jag er, att gå i sådana skor i en spiraltrappa utan att fastna och falla, det är en omöjlighet!
Nu är tanken att jag ska sitta med huvudet dränkt i min bok i kinesiskan och råstuda! Kanske bäst att få något gjort..
Men för att citera Alfons Åberg "Jag ska bara.."
Det är så enkelt på film..
..I filmens värld är det så enkelt att tycka om någon, i min värld är det bara skitsvårt!
Hur kan man tycka väldigt mycket om någon, ja verkligen vara intresserad men den man gillar verkar inte se en som mer än en vän. Hur kan man längta så det gör ont i hela kroppen, efter en människa som är långt borta, som inte en har planer på att komma närmre. Hur kan något som sägs vara så fint, göra så grymt ont?
Jag ligger vaken om nätterna och tänker på dig,och när jag väl somnar så drömmer jag om dig. Det går inte en timme, inte ens en kvart utan att du är närvarande i mina tankar. När lektionerna är som tråkigast, blir drömmarna om dig som värst. Då sitter jag i klassrummet och drömmer mig bort, jag drömmer om hur du stiger in i klassrummet går fram till mig utan att bry dig ett dugg om min arga lärare, tar mig i handen och för mig ut ur klassrummet och bort från den här staden. Tar med mig ut på äventyr, vi ligger i gräset på en filt och tittar upp på varandra, våra händer rör vid varandras kroppar och vi förflyttar oss tillsammans bort från verkligheten.
Jag hör någon säga mitt namn 'Felicia', jag vaknar ur mina drömmar och upptäcker med förskräckelse att du är borta och att den enda som tittar på mig är en arg lärare som nyss ställt en fråga, jag inte har en aning om svaret på.
Det värsta är att en kille som du säkert redan har en tjej utan att jag vet om det. Hur kan jag ens tro att du ska vara ledig, om ens ett dugg intresserad av någon som mig.
Om jag levde i en film, skulle snart en vacker kärlekslåt spelas och vi skulle stå i regnet, och titta på varandra från några meters avstånd, och attraktionen oss emellan skulle vara så stark, att vi springer mot varandra och kysser varandra och allt försvinner, det är som om det bara är du och jag i hela världen, och vi älskar varandra förevigt.. eller i alla fall tills eftertexten börjar rulla!
en dag som alla andra..
Facebook brukade vara något som var nödvändigt att kolla varje dag, men sen blev det tråkigt, jag läser andras bloggar men de uppdateras inte lika ofta som jag önskar de gjorde, så för det mesta sitter jag här och gör ingenting alls, plågar någon stackare med en massa meningar på msn om ingenting.
I måndags när jag åkte med bussen satt där en tjej som såg ut som tagen ur en skräckfilm, hon hade pageklippt blekt hår och inget smink i ansiktet, trodde jag men sen insåg jag att hon hade vitt puder och vitt mascara vilket gjorde hennes ansikte läskigt, till det hade hon svart sammetskofta och svarta utställda byxor o ett svart urringat linne som fick hennes bleka bröst att nästan ramla ut varje gång hon böjde sig framåt där hon satt i en förskrämd tonårnings knä och uppförde sig som om hon trodde alla män på tåget skulle attraheras av hennes förföriska sätt att röra sig. Man attraherades inte, tro mig, man vände sig desperat om för att försöka hitta första bästa nödutgång. När tjejen dessutom öppnar munnen och börjar prata på bredskånska börjar pulsen öka och svetten rinna nerför pannan i panik. "Köpingebro nästa" hör man i högtalarna och den här tjejen som uppenbarligen tror sig vara rolig säger "här köps det nog mycket broar" jadu, flickebarn jösses amalia vilken komiker du är! Det var dock bara du som tyckte det var roligt och att skratta åt sina egna skämt när alla andra är tysta och undrar när det roliga ska komma förstör stämningen.
Nu kanske ni undrar varför jag ens skänkte den här flickan en tanke.. jag tror det var den där svarta baskern på huvudet som gjorde det, den baskern i manchestertyg, ge den där flickan en piska och hon såg ut som en sadist. Jag satt och funderade för mig själv vart en människa som hon kunde tänkas bo, tomelilla tänkte jag, där finns alla sorter och mycket riktigt i Tomelilla var det slut på åkturen för den lustiga passageraren och jag kunde äntligen börja andas normalt igen och pojken vars knä var helt tillplattat av hennes enorma tyngd såg ut att pusta ut och följde sedan snällt efter henne.
Jag vet inte om jag någonsin vågar åka tåg igen..
Småstadsliv..2
Själv röstade jag på en Dansfestival, men den vann inte. Det gjorde däremot en Epa och traktorfestival.
Så ni som tycker att det bara bor bönder i skåne, ni har rätt. Det kryllar av dem, vi har inte gator här, vi har åkrar, jord o gössel. Nej, inte ska ni tycka synd om oss för det, vi växer o frodas som små betor!
Idag var första dagen i skolan efter en veckans välförtjänt lov, som mestadels spenderades med att ligga hemma o vara sjuk.
På skolan är det inte så stor spridning på folk, anting är du bonde eller så är du inte bonde. That's just the way it is.
Efter sommaren förra året började det en ny kille i klassen, yes nytt blod tänkte jag, men kille kom hit från Stockholm och hans såg livrädd ut första dagen jag såg honom där i klassrummet, med sitt lurviga hår o hårt ihoppressade läppar o ögon som inte riktigt visste vart de skulle sätta blicken. Jag tänkte att vi kunde bli vänner så jag gick och presenterade mig efter lektionen och hjälpte honom hitta rätt, efter en vecka följde jag honom till SYOn, han ville flytta tillbaka till Stockholm, bo inneboende hos en kompis, varsomhelst bara han slapp den skolan och framförallt staden han hamnat i. Han gav vår håla lite mer än en vecka, sen var det adjö! Först trodde jag det var jag som skrämt honom på flykt, men ett ställe som detta skulle få vilken stark varelse som helst att bli en människa på flykt.
Jag var väl omkring 7 år första gången jag packade ner ett par trosor och en nallebjörn i väskan o skulle rymma, jag kom till lekstugan i trädgården sen längtade jag efter mamma. Men jag var inte mogen att flytta då, men nu 11 år senare är det allt jag kan tänka på, men jag har lovat mig själv att klara av gymnasiet först. Bara lite mer än ett år kvar, dagen efter studenten ska jag stå i hallen med väskorna i handen bakfull och lycklig med en tågbiljett bort från det här i handen. Den dagen, det är dagen jag kommer bli fri!
Småstadsliv..
Det var länge sen jag bloggade sist, tydligen finns det några där ute som tycker jag borde blogga oftare, jag vet bara inte vad jag ska skriva längre. Idag pratade jag med en vän om innebörde av att gråta.
"Gud gav oss gråten så att andra människor kan se när vi behöver hjälp och hjälpa oss"
Att gråta är att visa att hjärtat döljer en hemlighet, den kan vara underbar, smärtsam, komisk, kanske en blanding av allt. Ingen kan veta vad ditt hjärta döljer om du inte själv berättar det, men ingen kommer undra om du inte ger en hint av att det finns något. Hjärtat är som en skattkista, den är mäktig, eftertraktad och det är en lång väg att gå för att finna den. Men för att vilja finna skatten måste man ha vetat om att en skatt existerar annars hade det varit värdelöst att leta.
Ja, det där var bara en liten parantes.
Johannes har börjat blogga igen, How great isn't that? 1-0 till yttrandefriheten, han blev visserligen landsförvisad till Paris innan han började igen, men om det är Paris som krävs för att han ska fortsätta, så tycker jag nog att han kan stanna där..!
Jag bor i den minsta staden du kan tänka dig, den är inte ens värd att kallas stad. Men den har tydligen fått den bemärkelsen ändå, det kanske är en stad för folk som aldrig bott här, men har du spenderat mer än två veckor, (två dagar) i den här hålan inser du att du sakta kvävs innefrån. Jag har bott här i lite mer än arton år, mina lungor är så sammanpressade att luften tar slut emellanåt och ambulansen tvingas komma och hämta mig, och göra konstgjord andning, då blir det fart på byborna ska ni veta, ryktena går fort, ingen undgår något i den här hålan, INGEN. och missar du det senaste skvallret, då måste du antingen ha varit bortrest ett halvår eller stått utanför filmbutiken o rökt på..! Epa-traktorer är vad man kör runt i här, om man inte tillåts använda farsans traktor vill säga, man slipper betala vägskatt när man kör omkring med vrålåket på gatorna, perfekt för alla giriga bybor! Jag brukade titta på Skönheten och odjuret när jag var liten och drömma mig bort. Belle bor i en liten by, hon har aldrig passat in och alla tycker hon är konstig "Den flickan är inte alls som andra, försöker nog vara orginell, inga fester går hon på, hon har huvudet i det blå..// inte alls som vanligt folk är Belle" Kanske är det så, att jag inte tillhör släktet här (för det har jag ju glömt att berätta, incest råder må ni tro. Alla är släkt med alla, eller så har man varit med varandra på ett epa-flak eller i en höskulle) Men visst älskar vi vår lilla stad, trots att man kvävs till döds, vi värnar ju om naturen och vår kultur. Det hjälper tyvärr inte ungdomarna här, som skriker efter att få komma ur bojorna som vi är fastkjedjade med. Somliga lyckas fly, medan andra bara drömmer..
kanske hjälper en tår..
en dikt..
En blomma kan vissna,
En blomma kan dö
Men mina känslor för dig,
Kan smälta snö
För du får mitt hjärta att flamma,
Glöda, ta fyr
En dag kanske elden slocknar o bara pyr
Om jag bara fick dig att stanna till,
Och se
Att det faktiskt är du som får mig att le
Så kanske elden för evigt skulle få brinna
Och vi lycka i varandra finna
-Felicia Lundqvist
Ps. Linnea jag röker inte..
jaha, då har man skålat in påsken..
Avlagt några löften och glömt bort det gångna året. Kommer nog bli ett bra år tror jag, kanske, det stod i mitt horoskop att jag skulle tappa kontrollen o bli tagen på sängen, hm, undra vad som komma skall, inte för att jag tror på skiten, men ändå, vadå tappa kontrollen? Hur tappar man något man inte har?
Det är dagens fråga..
Nu ska jag fortsätta sova, blev en hård natt, FÖR hård.
krossade blomkrukor och annan olycka..
.. ingen aning om vad jag vill ha sagt med min överskrifrt.. ingenting egentligen..
Ska börja dejta på internet, rem tipsade, verkar ju praktiskt.. sitta framför datorn, skriva lite om sig själv och slippa se karln man skriver till.. eller kvinnan, vem vet.. verkar ju praktiskt, rent av underbart.. slipper man fysisknärkontakt och man kan låtsa att man är precis den man vill vara, photoshop hjälper en att se ut som man vill också.. Ja, jag kanske skulle testa det, lite svårt att få barn genom datorn kanske.. bestämma träff på riktigt? kommer inte på frågan, photoshop hjälper bara på bild..
nej, jag får nog vara frölös..
snart är det nyår, man ska börja komma på en massa nyårslöften,
1. Banta( En klassiker, brukar hålla den första kvarten.. sen är man framme vid godisskålen igen)
2. Sluta röka (hmn, jättebra för hälsan..)
3. Börja röka (kanske borde ha det som två, svårt att sluta med ngt man inte sysslar med.)
4. Bli en bättre människa (storslaget, ohållbart.. perfekt!)
5. Inte slösa så mkt pengar (Inte mina egna iaf.. )
6. Börja gå på mina AA-möten (Missade några p.g.a några blöta veckor nu i höst..)
7. Försöka att komma på nyårslöfte till nästkommande år i god tid.
Att bli en bättre människa, det perfekta nyårslöftet, lätt genomfört.. Om man redan är helt perfekt, så.. ja, då behövs det inte så mkt mer..
Sluta röka, vet inte riktigt hur jag ska klara det, är ju så påfrestande, suget efter cigg är ju där ta mej fan hela tiden, inte blir det bättre av att man försöker tänka på annat eller förall del krossar blomkrukor.. nej, suget vill ju inte släppa. Banta, det ultimata, den där modellkroppen som jag så sött sitter och drömmer om.. de där beniga armarna, trådsmala låren, brösten som man måste leta efter med förstoringsglas. Magen, alla kvinnors dröm, den platta, nästan obefintliga MAGEN.. jag kanske ska låta bli att käka godiset nästa år iaf.
Sluta slösa pengar, måste spara på stålarna, man kan ju kanske behöva dem när man är död eller något..!
2008, jag undrar vad som händer då? Alla silikonbröst kanske exploderar och vi kommer drunka i silikon.. ja, 2008 blir nog jordens undergångs år..!
då var det över..
Nu var den här julafton över och ett helt år kvar till tomten kommer nästa gång.
Satt och funderade över det här med julklappar, en del (inga namn nämnda, så känner ni er träffade, skyll er själva) tycker det här med julklappar är fasligt roligt, önskar sig en hel hög och får dubbelt så många. Dyrt ska det vara förstås, annars kan man låta bli att ge dem något, för de är inte nöjda med mindre. Är det verkligen så mycket värt att få en parfym för några tusen, eller smycken och liknande? Själv önskade jag mig inget, vet egentligen inte varför, i en tyst protest mot julklappshysterin kanske. Jag fick presenter ändå, funderar på att handla en ny tröja på rean för pengarna jag fick och ett par skor och sedan skänka resten.. Jag har redan ett rikt liv, behöver inte mer. Jag har ett hem att bo i, en säng att vakna upp i, en familj att äta frukost med och vänner att spendera dagarna med, behöver jag något mer? Ah, en bil och några dyra parfymer kanske, eller en ja, varför inte slå på stort, en elefant jag har alltid önskat mig en alldeles egen elefant..! För er som inte förstod ironin i det där , släng er i väggen, eller stoppa ner en banan i halsen. Jag fick en bok om prinsessor i julklapp, perfekt, jag kan ligga i sängen och drömma mig bort och bli ännu mer deprimerad över att prinsen aldrig kommer hitta mig. Fast å andra sidan fick jag en ny mascara så nu kan jag flörta hejvilt !..
Tänkte på en annan sak, när jag var helt proppfull med julmat och annat som hör julen till igår.. jag gillar inte ens julmat, ändå äter jag den, grupptryck har aldrig varit något jag orkar stå emot.. Alla andra äter ju julmat, det är ju svenskt, man vill ju inte bli tagen för att vara en bortbyting, fast det är jag nog ändå, uppskattar ju inte ens julgröten. Iaf så satt jag där på min stol med skärpet uppknäpt för att få luft (bar visserligen kjol och där finns inget skärp i den vad jag vet..) och tänkte över livet, ska nämligen tillkomma ett nytillskott till släkten till våren, alltid trevligt med lite påök, skulle vara underbart att få ha ett liv växande i magen. Tänkte därför gå ut med en liten offentlig annons här på bloggen :
- Någon ensam kille som vill så ett litet frö i mig?
tror jag låter den frågan avsluta bloggen för idag.
En liten dikt..
..jag gjort..
Drömmer om döden
och dess öden
med ett rep runt min hals,
dansar jag mitt livs sista vals
blundar och låter döden föra
så musiken är det sista jag får höra
Känner doften av livet,
ska jag våga ta det sista klivet?
Sakta tonar musiken ut
och valsen tar slut
den sista doften av livet
försvann när jag tog klivet
vaknar ur min dröm
och ser mig omkring
allt är tyst och stilla
är det såhär det kommer vara,
när man ner i döden ska trilla?
- Felicia Lundqvist
aah..
Inga julklappar är ännu inhandlade, vart tog min stress vägen?
Många som undrar vad som händer efter döden, ingen vet, inte förän det är för sent..
Någon skrev att himlen verkade trevlig, men att man kanske inte kommer dit om man inte tror, om det finns en himmel efter döden, så hoppas jag att alla kommer dit !
Idag på psykologin såg vi en film om en hollänskkvinna med olika personligheter, jag läste en bok om det en gång. Ungefär på samma sätt som i boken jag läst, så hade den här kvinnan blivit våldtagen av sin pappa dagligen under en massa år, och för att slippa ta smärtan själv, så hade hon skaffat sig en massa nya människor i sitt huvud. På så sätt, kunde hon försvinna bort under tiden hennes pappa våldförde sig på henne. Tänk att leva och möta massa människor, och inte kunna vara sigsjälv, för helt plötsligt kommer det fram nya sidor som man inte känner till. Den här kvinnan berättade att när hon var ung hade hon lidit av aneroxi, och blivit inlagt på sjukhus, och på den tiden när man hade aneroxi, så blev man strängt matad med en diet och om man rörde sig ur sjukhussängen eller ville gå upp, så spände de fast en.. och den här kvinnan började skrika när hon blev fastspänd och blev satt i isoleringscell.. Nu i efterhand har hon förstått att det var för att en gång när hon var på en krog, var där några män som band fast henne och våldtog henne. Men eftersom hon iklädde sig någon annan personlighet än den hon var, mindes hon bara känslan, inte vad som hänt..
I boken jag läste begicks det en massa mord, och alla bevis pekade på tre olika kvinnor, men när man jämförde DNA från fingeravtrycken, så ledde alla till samma kvinna.. Den här kvinnan hade länge känt sig förföljd och ngn gång hade hon vaknat upp i en annan stad avklädd utan att veta hur hon hamnat där.. Hon visste inte om att hon hade en massa personligheter, hon visste inte att hon begått brotten, tekniskt sätt var det ju hon som gjort dem, men inte psykiskt..! Tänk att bli dömd för mord du begått, men inte vetat om att du gjort.. Under hypnos kunde man dock bevisa hennes oskuld..
I en annan bok jag läste en gång, så var där en tjej som funderade mycket på det här med döden, eftersom hennes syster var sjuk i cancer..Hon ställde sig en fråga, som jag tyckte var intressant.. Om man kommer till himlen när man dör, kommer man då ha samma ålder som man var då man dog, eller får man välja ålder? Hon ställde sig då den frågan, att om hennes syster, som var runt sexton, dog och fick välja ålder och kanske vill vara trettio för evigt, hur skulle de då kunna hitta varandra i himlen? Ingen på jorden hade ju fått uppleva henne som trettio. Om jag dog ikväll och fick välja min ålder i himlen, då skulle jag vilja vara femtio, en sån där mittemellan ålder.. en liten ängel med långt grått hår och skrattrynkor! Ja, så skulle jag vilja se ut!
Vilken ålder skulle du valt?
Hosta...
och annat obehag..
När man hostar så att lungorna gör ont och hela halsen blir igentäpt så man knappt kan andas, då vet man att man lever, eller det känns som om man lever iaf, eller ja.. vad känns det som egentligen? förutom obehag och ont? Fast å andra sidan det är väl bara språkligt? om jag hade betäcknat det som gör ont som något som är behagligt istället, hade det gjort mindre ont då? om jag hade sagt att det är skönt att hosta hade det fortfarande varit samma känsla jag känt, antagligen för det är ett J*kla skit.. har varit uppe hela natten o hostat, o hostat... låter ju urlöljigt att hosta så man knappt för luft.. har kanske sjungit för mkt? kan man få hosta av att sjunga?
Undra om det är varmt att dö? jag kan verkligen inte släppa det här med hur det känns att dö, pratade med en häromdagen som sa att han visste att han skulle träffa sin familjemedlem när han dog, så att han var borta kändes mer som en lång sträcka ifrån varandra än som död.. de skulle träffas i himlen igen en dag, jättefint tycker jag, verkligen..! Jag hoppas också på himlen, jag har köpt mig en förstaklassbiljett dit.. jag undrar hur mycket man ska packa med sig?
Vad tror ni händer när man dör?
orden man vill höra, men som aldrig sägs..
Staffetpinnen är min..oj, tack!
Plötsligt känner jag hur mitt hjärta slår fortare och jag blir lite skakigare än vanligt.. hur ska jag någonsin kunna nå upp till den nivån? Din nivå , johannes? .. typ aldrig, men eftersom jag fått äran att försöka, ska jag göra mitt bästa..
Idag frågade jag en killkompis, hur han skulle gjort om han skulle vilja försöka vinna mitt hjärta, kort och gott, vad han hade skrivit.. Det här är orden som man skulle vilja höra, men som aldrig sägs, orden som skulle få mitt hjärta att hoppa längdhopp, orden som skulle.. ja, som skulle få mitt hjärta. Den dag något liknande sägs till mig, oj, den dagen kommer jag tappa talförmågan..
"Felicia, ibland vill jag inte vakna på morgonen, bara för att jag drömmer om dig. Helst skulle jag bara vilja stanna i den dunkla världen drömmen erbjuder och bara få vara med dig. När drömmen försvinner och minnet av den sviktar, så är den enda anledningen att gå upp ur sängen att få prata med dig. Jag kan inte ens finnas till utan din luft i mina lungor....."
Tänk er att sitta på en strand, se solen gå ner över havet och höra de här orden viskandes i örat på en. Inte skulle man väl rest sig och gått sin väg.. Snarare böjt sig fram och kysst personen. skulle nog inte ha någon förmåga att ens försöka säga ngt liknande tillbaka, allt skulle bara bleknat i jämförelse, då är det bra att kyssas, lungt och stilla med blundande ögon.. Den dagen.. kyssen skulle betyda "glöm drömmarna darling, jag kommer stanna hos dig förevigt"
nog om det.. Jag skrev ju ett inlägg om män och kvinnor, och om vi verkligen ska bli lika, jag tycker inte det.. men tydligen så var det inte okej att tycka så, synd, för jag tänker fortsätta att hävda det! Klart att inga kvinnor ska bli förtrycka, men det ska inte män heller bli. Klart att inga kvinnor ska misshandlas, men ingen ska misshandla en man heller. Men jag gillar att män är män och att kvinnor är kvinnor.. jag kanske har missuppfattat allt det här med jämställdhetsdebatten, men jag har alltid litat på min egna instinkt och jag tänker göra det nu också.. något stämmer inte, men inte kan det väl vara jag som har fel?...
Johannes, ännu en gång, jag är så ledsen att din blogg stänger..
Jag är i sorg..
En god vän till mig har en blogg, snart måste jag säga hade.. Han har ett språk där han blandar in sarkasm och ironi på ett sätt som folk verkar ha svårt att förstå, han är som en skrivande Magnus Betner, att läsa hans blogg ger mig en hel dagsdos humor! och nu.. nu har folk ringt och klagat, och nu lägger han ner den.. Jag är i sorg.
Jag har inget att skriva idag.. mina fingrar blöder av sorg, fina fina blogg.. förstår inte..! Jag uppmanar allmänheten att lära sig ta kritik och försöka förstå ironi, för det är den bästa humorn!
Ännu en duktig bloggare har lagt ner, kanske är det menat att alla ska skriva om sina egna liv och berätta vad de har för kläder på sig.. host, riktigt roligt ju......
för att citera den här killen :
Ridå
ojoj
Kära vänner, det där med "maskulinerna" det var så mkt ironi bakom det att det kankse blev seriöst, men även om jag tycker jämställdhets debatten är överdriven och börjar gå åt fel håll, och tycker det här med feminister är ett underligt fenomen, så är jag väl inte dum heller. Men oj, vad folk verkar tro det..! to.m folk jag känner.
Till nästa del, det där med att kvinnor ska vara stolta över att de får se sitt barn växa upp, då menar jag ju självklart de kvinnor som gör valet från början att skaffa barn, jag må vara väldigt gammeldags och konservativ, men säger inte det sig själv? att om man väljer att skaffa barn, så är det för att man vill ha barn.. Inte sant? Och isf så tycker jag att kvinnor OCH män, för all del, ska ta hand om sina barn på bästa sätt, och jag tror det i de första åren är viktigt att ha barnen så nära hemmen som möjligt. Och Ja, Linnea jag är Moderat och jag tycker jobben är viktiga, men jag tror inte det finns en enda människa i världen som inte tycker BARNEN är viktigare! I det samhället jag försökte måla upp, som jag ser är på väg att växa fram (ni kan ju byta näthinna med mig, om ni har missat det jag ser, eller jag få era, för ni verkar ju blunda åt en massa, måste vara skönt..) är inte barnen längre i fokus, barnen skyms undan, det är egentligen barnen det är synd om. Barn blir inte sedda, vi ser utveckligen i skolor, där barn vill bli uppfostrade av skolan, för de missat det hemma, på arbetsplatser, där unga kommer in, då de missat att bli uppfostrade hemma och skolan kunde inte heller fixa det, klarar sig inte på arbetsmarknaden (om de ens får jobb) för de vet inte hur man ska bete sig. Och ja, jag vet hur det är med våldtäkter och likande (tro mig, jag vet nog bättre än ni tror att jag gör) och det är verkligen något fruktansvärt och vi borde skärpa straffen för det, liksom vi borde skärpa straffen för alla brott. Men det handlar inte heller om jämställdhet, det handlar om allas lika värde och det finns män också som inte blir behandlade som de borde.Så egentligen borde slutsatsen vara att alla borde bli LIBERALER, eftersom man som liberal ser till individen, och inte hör jag att ordet kön ens är inblandat där..!
Klart att man ska ha ett VAL, jag älskar val, val är viktiga, val är något som stänger en massa dörrar, men öppnar fönster..! Val ska vi alla ha, valet att gå upp på morgonen, valet att gå till skolan/jobbet, komma hem till familjen, en tom lägenhet, till krogen osv..
Jag har alltid drömt om ett liv utan familj, inga barn, ingen man, bara jag och världen, åka vart jag vill utan att ta hänsyn till någon annan, för det är ju det man slipper när man är själv, ta HÄNSYN, helt underbart ju. Fast på sista tiden har tankarna gått på helvarv, vad är egentligen ett liv utan FAMIlJ? vill jag verkligen ha ett liv utan familj.. nej, det vill jag nog inte, jag vill ta hänsyn till andra, jag vill se ett liv växa fram. jag vill, jag vill jag vill..
Det kanske bara är jag som känner att vi är tillräckligt jämställda så fort vi fått vår lika lön, som jag också tycker. Men kvoteringar te.x vem VÄLJER det? Tänk att veta att man fick ett jobb för att man var kvinna, inte för ens kompetens utan för att man var kvinna, inte skulle jag vilja ha jobbet inte.. eller som man veta att kvinnan fick det fast han som man hade bättre förutsättningar.. Helgalet. Vi är skapta man och kvinna, vi är formade olika, låt oss förbli olika!
Tack för att ni reagerar, det gillas !
