EnLitenFecke

..I filmens värld är det så enkelt att tycka om någon, i min värld är det bara skitsvårt!
Hur kan man tycka väldigt mycket om någon, ja verkligen vara intresserad men den man gillar verkar inte se en som mer än en vän. Hur kan man längta så det gör ont i hela kroppen, efter en människa som är långt borta, som inte en har planer på att komma närmre. Hur kan något som sägs vara så fint, göra så grymt ont?

Jag ligger vaken om nätterna och tänker på dig,och när jag väl somnar så drömmer jag om dig. Det går inte en timme, inte ens en kvart utan att du är närvarande i mina tankar. När lektionerna är som tråkigast, blir drömmarna om dig som värst. Då sitter jag i klassrummet och drömmer mig bort, jag drömmer om hur du stiger in i klassrummet går fram till mig utan att bry dig ett dugg om min arga lärare, tar mig i handen och för mig ut ur klassrummet och bort från den här staden. Tar med mig ut på äventyr, vi ligger i gräset på en filt och tittar upp på varandra, våra händer rör vid varandras kroppar och vi förflyttar oss tillsammans bort från verkligheten.
Jag hör någon säga mitt namn 'Felicia',  jag vaknar ur mina drömmar och upptäcker med förskräckelse att du är borta och att den enda som tittar på mig är en arg lärare som nyss ställt en fråga, jag inte har en aning om svaret på.

Det värsta är att en kille som du säkert redan har en tjej utan att jag vet om det. Hur kan jag ens tro att du ska vara ledig, om ens ett dugg intresserad av någon som mig.

Om jag levde i en film, skulle snart en vacker kärlekslåt spelas och vi skulle stå i regnet, och titta på varandra från några meters avstånd, och attraktionen oss emellan skulle vara så stark, att vi springer mot varandra och kysser varandra och allt försvinner, det är som om det bara är du och jag i hela världen, och vi älskar varandra förevigt.. eller i alla fall tills eftertexten börjar rulla!