EnLitenFecke

..Ja, här har det inte hänt mycket.

Har de senaste dagarna hängt upp mig på frågan om homosexualitet, och kan inte i min vildaste fantasi förstå hur man kan vara motståndare till kärlek!
Vad spelar det för roll sålänge man älskar varandra?
Jag har som många andra också, facebook och där är jag med i en klubb som handlar om att om du är emot gayäktenskap, så gift dig inte med en likkönad och håll snatran (haha, i mildare ord) Jag menar, vem bestämde vilka som skulle få gifta sig och vilka som inte skulle få?

och varför skulle inte ett homosexuelltpar få adoptera barn? Om jag vore ett barn på barnhem, som sitter där ensamt och längtar efter föräldrar som älskar mig, skulle jag då bli ledsen om jag fick två pappor? Nej, tänkte väl det.
Nu kommer det säkert någon klok och säger "Men tänk på barnen, de kommer bli mobbade" Ja, det må så vara, men vems fel är det isåfall?? Vårat såklart, för vi uppfostrar våra barn att tycka att det är fel! Men tänk om vi istället lärde våra barn att det handlar om att älska sina barn och låta dem få växa upp istället för att envisas med att man måste ha en MAMMA och en PAPPA. Jag kännner jättemånga homosexuella som skulle bli utmärkta föräldrar!

Somliga säger att homosexualitet är emot vad Gud hade för planer för oss människor. Jag tror inte att det är så, jag tror Gud försöker visa oss att han vill ha en värld utav kärlek, sen hur den fastställs det spelar mindre roll.. Att vi blir testade om vi verkligen kan tolerera människor som inte är som vi själva. För vilka är vi att döma?


Nu längtar jag efter brunbrända ben och drinkar på stranden i Los angeles.. Och på att mitt hår ska återfå sin fina blonda färg, för just nu är det KATASTROF! (Ojoj.. det börjar urarta och bli en bimboblogg.. jag tar genast tillbaka det där med håret.. fast å andra sidan, det ser ju hemskt ut)

Ha en bra helg!