Småstadsliv..
Låg vaken hela natten och vände och vred på mig..
Det var länge sen jag bloggade sist, tydligen finns det några där ute som tycker jag borde blogga oftare, jag vet bara inte vad jag ska skriva längre. Idag pratade jag med en vän om innebörde av att gråta.
"Gud gav oss gråten så att andra människor kan se när vi behöver hjälp och hjälpa oss"
Att gråta är att visa att hjärtat döljer en hemlighet, den kan vara underbar, smärtsam, komisk, kanske en blanding av allt. Ingen kan veta vad ditt hjärta döljer om du inte själv berättar det, men ingen kommer undra om du inte ger en hint av att det finns något. Hjärtat är som en skattkista, den är mäktig, eftertraktad och det är en lång väg att gå för att finna den. Men för att vilja finna skatten måste man ha vetat om att en skatt existerar annars hade det varit värdelöst att leta.
Ja, det där var bara en liten parantes.
Johannes har börjat blogga igen, How great isn't that? 1-0 till yttrandefriheten, han blev visserligen landsförvisad till Paris innan han började igen, men om det är Paris som krävs för att han ska fortsätta, så tycker jag nog att han kan stanna där..!
Jag bor i den minsta staden du kan tänka dig, den är inte ens värd att kallas stad. Men den har tydligen fått den bemärkelsen ändå, det kanske är en stad för folk som aldrig bott här, men har du spenderat mer än två veckor, (två dagar) i den här hålan inser du att du sakta kvävs innefrån. Jag har bott här i lite mer än arton år, mina lungor är så sammanpressade att luften tar slut emellanåt och ambulansen tvingas komma och hämta mig, och göra konstgjord andning, då blir det fart på byborna ska ni veta, ryktena går fort, ingen undgår något i den här hålan, INGEN. och missar du det senaste skvallret, då måste du antingen ha varit bortrest ett halvår eller stått utanför filmbutiken o rökt på..! Epa-traktorer är vad man kör runt i här, om man inte tillåts använda farsans traktor vill säga, man slipper betala vägskatt när man kör omkring med vrålåket på gatorna, perfekt för alla giriga bybor! Jag brukade titta på Skönheten och odjuret när jag var liten och drömma mig bort. Belle bor i en liten by, hon har aldrig passat in och alla tycker hon är konstig "Den flickan är inte alls som andra, försöker nog vara orginell, inga fester går hon på, hon har huvudet i det blå..// inte alls som vanligt folk är Belle" Kanske är det så, att jag inte tillhör släktet här (för det har jag ju glömt att berätta, incest råder må ni tro. Alla är släkt med alla, eller så har man varit med varandra på ett epa-flak eller i en höskulle) Men visst älskar vi vår lilla stad, trots att man kvävs till döds, vi värnar ju om naturen och vår kultur. Det hjälper tyvärr inte ungdomarna här, som skriker efter att få komma ur bojorna som vi är fastkjedjade med. Somliga lyckas fly, medan andra bara drömmer..
kanske hjälper en tår..
Det var länge sen jag bloggade sist, tydligen finns det några där ute som tycker jag borde blogga oftare, jag vet bara inte vad jag ska skriva längre. Idag pratade jag med en vän om innebörde av att gråta.
"Gud gav oss gråten så att andra människor kan se när vi behöver hjälp och hjälpa oss"
Att gråta är att visa att hjärtat döljer en hemlighet, den kan vara underbar, smärtsam, komisk, kanske en blanding av allt. Ingen kan veta vad ditt hjärta döljer om du inte själv berättar det, men ingen kommer undra om du inte ger en hint av att det finns något. Hjärtat är som en skattkista, den är mäktig, eftertraktad och det är en lång väg att gå för att finna den. Men för att vilja finna skatten måste man ha vetat om att en skatt existerar annars hade det varit värdelöst att leta.
Ja, det där var bara en liten parantes.
Johannes har börjat blogga igen, How great isn't that? 1-0 till yttrandefriheten, han blev visserligen landsförvisad till Paris innan han började igen, men om det är Paris som krävs för att han ska fortsätta, så tycker jag nog att han kan stanna där..!
Jag bor i den minsta staden du kan tänka dig, den är inte ens värd att kallas stad. Men den har tydligen fått den bemärkelsen ändå, det kanske är en stad för folk som aldrig bott här, men har du spenderat mer än två veckor, (två dagar) i den här hålan inser du att du sakta kvävs innefrån. Jag har bott här i lite mer än arton år, mina lungor är så sammanpressade att luften tar slut emellanåt och ambulansen tvingas komma och hämta mig, och göra konstgjord andning, då blir det fart på byborna ska ni veta, ryktena går fort, ingen undgår något i den här hålan, INGEN. och missar du det senaste skvallret, då måste du antingen ha varit bortrest ett halvår eller stått utanför filmbutiken o rökt på..! Epa-traktorer är vad man kör runt i här, om man inte tillåts använda farsans traktor vill säga, man slipper betala vägskatt när man kör omkring med vrålåket på gatorna, perfekt för alla giriga bybor! Jag brukade titta på Skönheten och odjuret när jag var liten och drömma mig bort. Belle bor i en liten by, hon har aldrig passat in och alla tycker hon är konstig "Den flickan är inte alls som andra, försöker nog vara orginell, inga fester går hon på, hon har huvudet i det blå..// inte alls som vanligt folk är Belle" Kanske är det så, att jag inte tillhör släktet här (för det har jag ju glömt att berätta, incest råder må ni tro. Alla är släkt med alla, eller så har man varit med varandra på ett epa-flak eller i en höskulle) Men visst älskar vi vår lilla stad, trots att man kvävs till döds, vi värnar ju om naturen och vår kultur. Det hjälper tyvärr inte ungdomarna här, som skriker efter att få komma ur bojorna som vi är fastkjedjade med. Somliga lyckas fly, medan andra bara drömmer..
kanske hjälper en tår..
Kommentarer
Postat av: emma
så jävla sant som det är bra sagt!
Postat av: mjo
Tyckte den var bra, men det är inte förren du gått ut plugget och blivit fast där du ska tycka synd om dig själv!
Postat av: Ulla
Vad ska man säga annat än att det var ett bra samtal som vi hade =)
Tänk att detta blev en del av resultaten från det....
Trackback
