Småstadsliv..2
När man trodde man upplevt allt, så kommer det en omröstning i "staden" där 20.000 kronor ska gå till ett projekt som folk ska rösta fram.
Själv röstade jag på en Dansfestival, men den vann inte. Det gjorde däremot en Epa och traktorfestival.
Så ni som tycker att det bara bor bönder i skåne, ni har rätt. Det kryllar av dem, vi har inte gator här, vi har åkrar, jord o gössel. Nej, inte ska ni tycka synd om oss för det, vi växer o frodas som små betor!
Idag var första dagen i skolan efter en veckans välförtjänt lov, som mestadels spenderades med att ligga hemma o vara sjuk.
På skolan är det inte så stor spridning på folk, anting är du bonde eller så är du inte bonde. That's just the way it is.
Efter sommaren förra året började det en ny kille i klassen, yes nytt blod tänkte jag, men kille kom hit från Stockholm och hans såg livrädd ut första dagen jag såg honom där i klassrummet, med sitt lurviga hår o hårt ihoppressade läppar o ögon som inte riktigt visste vart de skulle sätta blicken. Jag tänkte att vi kunde bli vänner så jag gick och presenterade mig efter lektionen och hjälpte honom hitta rätt, efter en vecka följde jag honom till SYOn, han ville flytta tillbaka till Stockholm, bo inneboende hos en kompis, varsomhelst bara han slapp den skolan och framförallt staden han hamnat i. Han gav vår håla lite mer än en vecka, sen var det adjö! Först trodde jag det var jag som skrämt honom på flykt, men ett ställe som detta skulle få vilken stark varelse som helst att bli en människa på flykt.
Jag var väl omkring 7 år första gången jag packade ner ett par trosor och en nallebjörn i väskan o skulle rymma, jag kom till lekstugan i trädgården sen längtade jag efter mamma. Men jag var inte mogen att flytta då, men nu 11 år senare är det allt jag kan tänka på, men jag har lovat mig själv att klara av gymnasiet först. Bara lite mer än ett år kvar, dagen efter studenten ska jag stå i hallen med väskorna i handen bakfull och lycklig med en tågbiljett bort från det här i handen. Den dagen, det är dagen jag kommer bli fri!
Själv röstade jag på en Dansfestival, men den vann inte. Det gjorde däremot en Epa och traktorfestival.
Så ni som tycker att det bara bor bönder i skåne, ni har rätt. Det kryllar av dem, vi har inte gator här, vi har åkrar, jord o gössel. Nej, inte ska ni tycka synd om oss för det, vi växer o frodas som små betor!
Idag var första dagen i skolan efter en veckans välförtjänt lov, som mestadels spenderades med att ligga hemma o vara sjuk.
På skolan är det inte så stor spridning på folk, anting är du bonde eller så är du inte bonde. That's just the way it is.
Efter sommaren förra året började det en ny kille i klassen, yes nytt blod tänkte jag, men kille kom hit från Stockholm och hans såg livrädd ut första dagen jag såg honom där i klassrummet, med sitt lurviga hår o hårt ihoppressade läppar o ögon som inte riktigt visste vart de skulle sätta blicken. Jag tänkte att vi kunde bli vänner så jag gick och presenterade mig efter lektionen och hjälpte honom hitta rätt, efter en vecka följde jag honom till SYOn, han ville flytta tillbaka till Stockholm, bo inneboende hos en kompis, varsomhelst bara han slapp den skolan och framförallt staden han hamnat i. Han gav vår håla lite mer än en vecka, sen var det adjö! Först trodde jag det var jag som skrämt honom på flykt, men ett ställe som detta skulle få vilken stark varelse som helst att bli en människa på flykt.
Jag var väl omkring 7 år första gången jag packade ner ett par trosor och en nallebjörn i väskan o skulle rymma, jag kom till lekstugan i trädgården sen längtade jag efter mamma. Men jag var inte mogen att flytta då, men nu 11 år senare är det allt jag kan tänka på, men jag har lovat mig själv att klara av gymnasiet först. Bara lite mer än ett år kvar, dagen efter studenten ska jag stå i hallen med väskorna i handen bakfull och lycklig med en tågbiljett bort från det här i handen. Den dagen, det är dagen jag kommer bli fri!
Kommentarer
Postat av: emma
fyfan ja, väskor och allting man äger nerpackat, sen tar man sig vidare till en stad med en lägenhet som man längtat efter så det gör ont i kroppen. bara tanken på alla roliga saker man man köpa och all mat man själv får bestämma att mans ka äta, det får mig att vilja sticka direkt!
Trackback
