EnLitenFecke

Tänk om jag en dag vaknade och var havande med ett barn, jag visste inte hur det gått till (Missförstå mig inte nu, jag VET hur barn blir till..) eftersom jag inte haft ngn intim kroppskontakt med någon.. Så jag spenderade en lång stund med att funderar hur det gått till, jag skulle gjort test på test för att verkligen försäkra mig om att jag var havande.. och så steg en ängel ner från himlen, talade till mig åt Gud och berättade att barnet var placerat i min mage för att jag skulle ge liv åt en pojke som skulle dö och uppstå för människans synder.. wow, tänk er vilken chock! Hur hade man tacklat det? För er som kan er historia, förstår ni säkerligen att det är Maria jag relaterar till. Tanken slog mig igår, tänk vilken stark kvinna hon måste varit, somliga kanske påstår att hon var smått galen, men jag känner sådan kärlek till den här kvinna, barnet, hon hade ju knappt fått bröst. Denna lilla kvinna som gav liv åt Sonen som så många kristna tillber och har tillbett i generationer..! Om jag varit Maria, hur hade jag tagit det? Hade jag tagit mitt liv, skadat mig själv för att slippa föda fram barnet? Hade jag rymt min väg? Tänk om man varit henne, inte så gammal, knappt sett världen, men tillfrågade att ge liv åt Guds son.. Hade jag gjort det? ah, kanske. Hade jag varit rädd? Absolut. Tänk att vara orörd, och få ett barn placerat i magen., ingen hade trott dig. jag menar orörd=gravid? det går ju emot allt...Hur tacklar man att ett helt samhälle mister tilltro till en? Att den man som man ska gifta sig med, vill gå ifrån en, inte ens han litar på dig? Att vara den enda som vet att man talar sanning? Men Gud vet också och kanske överlever man det, med vetskapen om det.

Tänk så stolt Maria måste ha varit över Jesus och allt han gjorde. Tänk så smärtad hon måste ha varit när han dog och så upprymd hon måste ha känt sig när han uppstod.

Hur många mammor som mist sina söner, skulle inte önska att de uppstod, Den här kvinnan fick känna på det.

Maria.. Maria.. Wow, vilken kvinna.. !

Ja, på återseende!