En himmel, en jord och ett folk..

Om mitt liv tog slut igår och jag bara glider omkring idag som om det aldrig hänt. Alltså man dör, folk dör hela tiden. Det vet ju alla. Men man vet ju inte vad den döda upplever? Den som dött kanske fortsätter att leva sitt liv, men vet inte om att han/hon dött, för allt är som vanligt, fast ändå inte. Då får man ju evigt liv, eller?
Frågan är om man verkligen vill ha evigt liv. Vill man verkligen bara leva och leva, i all oändlighet? kanske, om man tror att man bara löses upp till att bli ingenting alls när man dör, så borde ju tanken vara lockande.

Skrev med en igår som sa att jag skulle strunta i att grubbla på döden och leva. visst, man kanske bara ska leva. Men om man inte vet vad man lever för, eller har en anledning, vad är då meningen med att leva? Förstår ni vad jag menar, frågan återkommer ju hela tiden. En annan sa att man inte behöver välja livet som anledning, man kunde välja kärlek. Men väljer man kärlek har man automatiskt valt liv. (eller för all del, att leva.)
Att inte leva-=ingen kärlek. Ha kärlek = att leva.

Idag har jag funderat en del på det här med att vara ateist. Det betyder väl att välja att inte tro, eller snarare att tro på att inte tro. Men då har man ju ändå en tro? Man tror ju på att inte tro. Eller naturvetare, som tror sig "veta" allting, hur kan man veta att de som de vet, är mer sanningen än de jag vet, igenom Gud? Jag förstår inte, hur kan man bevisa allt med forskning och undersökning och säga att man inte tror? Om man inte tror på undersökningar och forskning så är det ju inte vetande, alltså inte sant.. En naturvetare kan ju inte bevisa för mig att BigBang skapade jorden, eftersom jag inte tror på BigBang, lika lite som jag inte kan förklara för en naturvetare att det var Gud? Vad är då egentligen bevis, går det att ta på? finns det? Är det inte bara ngt språkligt när allt kommer omkring, eller helt enkelt övertygelser. Om 6x6= 36 för det helt enkelt ska vara så, man får lära sig det, men jag har lärt mig att 6x6=45 men det betyder ändå samma sak, då kan jag ju inte få fel för det? För om 45 för mig är samma sak som 36 för dig, kan ju svaret lika gärna vara 45. Slutsatsen av det borde innebära att mattematik är ett inlärt språk, det skulle kunna gå att möbelera om så att svaret blev 45.. inte för att jag skulle orka sitta och hålla på med det.. kanske därför som det inte heller är så många(om ens ngn, förutom jag) som opponerar sig emot matematik. Så, om jag har upplevt "bevis" för att Gud finns, så finns ju Gud för mig, även om jag aldrig skulle kunna bevisa det för alla människor, för att om man redan bestämt sig för att Gud inte finns, så kommer man inte ens upptäcka "bevisen" om de så blev upptryckta i huvudet på en. Eller vad säger du, ateisten?..
 
Gjorde ett arbete på psykologin idag, om könsroller, fick mig att tänka på fortplantning, somliga är ju övertygade om att man bara är här för att fortplanta sig, och för att föra generationen vidare, och ibland brukar jag säga att jag inte vill ha barn och då blir folk helt till sig, men lilla gumman då, tänk på ditt släktnamn (ha, det för ju ändå inte jag som TJEJ vidare..) då skulle inte en kvinna som var ofruktbar eller en man som var steril ha en mening med livet? Ingen mening , inget liv? eller..

Ja, jag tror jag får sova på saken.. På återseende kära vänner!

Kommentarer
Postat av: EMMA

tanken med matematik är ju faktiskt att allting ska betyda samma sak för alla för att det ska gå ihop. om du tar 6 stycken 6or så kallas det ihop 36. sen om du kallar det 45 eller kossa, det gör det bara svårt, haha! i slutändan blir det ändå att 6 st 6or fortfarande är 6 st 6or. eller hur?:)

2007-12-11 @ 17:53:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0