8 timmar och 58 minuter kvar..
.. och hittills inget gjort av värde.
Om ngn timme ska jag ut och sprida glädje genom luciasång.
Satt och funderade igen över det här med döden, folk kanske börjar tro att jag är smått galen eller jättesjuk och vem vet, det är jag kanske?
Men jag tänker såhär, om det nu skulle vara såhär att jag faktiskt skulle dö, och inte fått uppleva allt jag vill uppleva, eller om jag inte fått tillfälle att berätta för de jag älskar att jag älskar dem.. eller om jag inte hunnit be folk om ursäkt som jag sårat. Kommer folk då att minnas mig som någon dålig person, eller kommer jag helt enkelt bli bortglömd?
Tänk om jag slutar existera och ingen kommer någonsin att komma ihåg att jag funnits till. inte för att det spelar någon roll egentligen. Men då skulle ju allt jag gör vara meningslöst, om det ändå skulle glömmas bort.. ?
Tänk om livet tog slut här och nu, jag försvann.. vips, borta.. men sen kom tillbaka några år senare, skulle folk prata om mig då, om jag sa "Felicia, vad var det för en?" skulle svaret då bli ingenaning, för ingen skulle veta, för ingen visste att jag funnits till.. Tänk om hela livet är en illusion som jag själv skapar mig i tanken, tänk om.. tänk!
8 timmar och 30 minuter kvar..
Jag tror folk minns en för det man sagt och gjort, så bortglömd lär du nog inte bli. Dom som inte känner dig kommer alltså bara ihåg dig för att du dog.
Men shit så mycket tänk om.. usch, så kan man ju inte tänka.
haha stumpan du tänker allldeles för mycket på döden, varför inte bara leva istället för att tänka på allt du kunde ha gjort? :) njut av nuet
GOD jag glömde mitt namn. EMMA!!!!!
Gumman, tänk inte så mycket! Ta vara på det du har nu! Jag kan lova dig, jag kommer aldrig glömma dig! Om jag så blir 1000 år! Du har satt
ett märke i mitt hjärta.
